... snälla hjälp mig att förstå varför jag känner så här!

jag vill känna att jag är bra,

att jag duger som jag är..

Jag vill känna mig så lycklig

som jag vet att jag är.

 hur fort man än springer.

Nu börjar september att närma sig med stormsteg.. Vilket innebär att jag inte har någonstans att bo, och säkert inget jobb heller. Jag har haft mycket annat att tänka på innan, så jag har lyckas att lägga oron över detta på hyllan.. men nu har den blivit ett faktum.

Idag har jag faktiskt börjat fundera på att flytta tillbaka till norrland.. Det är nog där jag hör hemma, om jag nu hör hemma någonstans.

Problemet är att jag inte har en aning om vad jag vill, vart jag vill. Just nu känner jag mig bara väldigt rotlös, smått rädd faktiskt.

Men men, det finns en mening med allt, så det gör väl det med det här med

- Jag vill vara någon annan, någon annan än jag -

Nu var det länge sedan.

Jag har kännt att jag inte har velat skriva, känner så fortfarande.

.. så jag tror att jag struntar i det...

Jag somnade med ett leende på läpparna i natt. Jag vet inte vart det kom ifrån, men det tänker jag inte fundera över, skönt var det i alla fall.

Nu medan jag skriver denna smörja dyker det upp igen..

Ni skulle se hur fånig jag ser ut.

Men jag hoppas att det håller i sig, för just nu mår jag bra.

Det sägs att det gör det i alla fall. 

Men jag har funderat på detta. Om det är så att tiden läker alla sår, hur kommer det sig då att människor får problem av det som dem upplevt som barn? 

Att man kan uppleva någonting som gör att hela livet förändras, nya mönster bildas och man kanske till och med blir känslomässigt avstängd?

Jag vet inte om jag tror på att tiden läker alla sår, eller jo, dem blödande såren blir så klart till ärr efter en tid, men är inte dessa ärr en del av såret?

 Jag tror att om det hänt något i livet som gör att man får ett sår i själen och hjärtat så kräver det väldigt mycket jobb för att få bort det kommande ärret. Men självklart beror det ju också på vad man har upplevt, hur man har upplevt det.

Jag tror inte att tiden heller har något att göra med när man läker, tiden hjälper nog mer till att glömma. Jag tror att läkprocessen är något man måste åstadkomma själv, innifrån. Vara väldigt uppmärksam om vad som kommer med detta sår, ärr, man måste nog känna sig själv väldigt bra. När man väl vet vad som kom med på köpet, då tar det ju självklart tid för personen att jobba bort detta.

Men jag hoppas verkligen att detta inte gäller alla fall. Jag hoppas att det är så att tiden läker alla sår, utan hjälp.

Jag hoppas att det här läker och inte blir ett ärr som jag måste leva med, har ärr så det räcker. 

- Det regnade i dag och det finns en mening med det- 

Jag har legat flera nätter och skrivit i mitt huvud, vilket så klar har resulterat i att jag inte har kunnat sova. Så nu tänkte jag skriva ur mig detta här i stället, få det ur systemet.

Får se vad som kommer ut, det vet man ju aldrig med mig.

Det är tomt i mitt liv utan dig. Jag har under den senaste veckan varit med om saker som jag så gärna vill dela med just dig, men nu är det ju som det är.

Om du bara visste vad jag saknar. Du spred ett ljus i mitt liv, ett ljus som ingen annan har lyckas göra. Jag vet att jag klarar mig utan dig, jag har i alla fall inte dött än. Men jag måste varje dag slåss med känslan av att jag inte vill leva utan dig i mitt liv.

Att vi aldrig mer ska kunna ha våra härliga samtal, kunna skratta tillsammans så att vi kiknar eller bara strosa runt hand i hand i sveriges blåsväder, att jag aldrig kommer kunna sitta bredvid dig i soffan och kika på dig, du vackra, när du inte ser, gör ont.

Jag klarar mig utan oss, men jag vill inte vara utan.

I natt kom jag och tänka på det jag skrev till dig för några månader sedan.

Jo det är sant!

Men det är inte en sådan ängel som du tänker på, med vita vingar på ryggen som kommer från himlen. Min ängel bor i huset där borta, med sitt långa hår och är lika vacker som dem vackraste dagarna i livet.

Min ängel är lika vacker som de vackraste dagarna i livet, med sitt långa hår och ögon som man drunknar i. Men utseendet är inte det som gör min ängel. Hon har något som i mina ögon är finare, till och med vackrare. Hennes hjärta,hennes tankar, ja, hela hennes väsen."

För mig är du fortfarande denna ängel, fast inte längre min.

Jag är glad att du dök upp i mitt liv, att vi fick uppleva hur fint det kan vara. Jag är också tacksam, för nu vet jag att jag kan känna på det här sättet för en annan människa, på det här djupa sättet.

Men jag är ledsen för att det blev så här, det var inte meningen.

Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, och kommer alltid att finnas med mig.

Du fattas mig .

Nyss hemkommen från en tripp till Täby och Arninge. Och som inte bara det var nog så kunde jag inte heller köpa det jag skulle. Så jag åkte dit i onödan.

Det är för mycket mia om de ställerna..

I morgon är det examensdag för Frida Österström. Det känns så där måste jag säga. Hade det inte varit för Anna hade jag stannat hemma. Jag är inte alls på humör, jag loggat ut...

Sen har jag inte ens något att ha på mig.. det var det jag skulle köpa som jag inte kunde göra..

Idag är en dag då jag känner mig ensam, men det är bara att vara i det.

Bajs på den här dagen! 

Får hoppas morgondagen blir bättre.